elvirahellden

jahaadu, jag sitter här, och har i stort sätt gjort det hela dagen..
fast har varit rätt duktig också.. har varit ute och gått, städat, tvättat, lagat mat till mig och pappa..
och aa, kanske inte så mycket mer.
Börjar tänka mer och mer på Madeira resan, och oj vad jag vill att Arben ska med.. faktiskt..
Menmen, får väl nöja mig med systrarnas pojkar... nedå.. men aa..

fick två kommentarer på nedanstående inlägg..
kan väl iaf svara lite på det kanske :)

"Var kmr du från? :) e du hel portugis lr halv?
isf var kommer din pappa & mamma ifrån?"

-Jag är född i Uddevalla och är halvportugis..
Min pappa föddes i Madeira i Portugal och min mamma föddes i Göteborg :)

dem träffades i Madeira när mamma var på semester, och det slutade med att pappa flyttade hit:)
och har faktiskt ingen släkt i Sverige vilket är lite synd, eller mycket synd.. tråkigt..
Dem håller väl hus i Portugal, USA, Argentina och Brasilien (vad jag vet)
tragiskt att man inte vet sånt ;)
inte för att det var något svar på någon fråga men ville skriva det ändå

---

"Ja tkr att du kan skriva lite mer om din mamma
hur dt känns och vad som hände me henne egentligen o så? hur just du klarar av de o hur du mår.
skulle ja tycka va rätt intressant att veta o så.
Ja beundrar dig och din styrka Elvira!"

 

-Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om det, men det kommer väl komma lite inlägg då och då när det gäller henne :) men kanske kan skriva lite nu.

Våran mamma gick bort i cancer för snart 2 årsen, ingen av oss visste att hon hade cancer, inte ens hon själv.
Jag är inte så känslig när det gäller att prata om hennes bortgång, vet inte varför men har aldrig varit det.

Jag minns det som igår, när pappa kom in i mitt rum medans jag kollade på film.. han sa att han hade något att berätta.. jag tänkte direkt på mamma, att hon kanske hade åkt akut till sjukhuset eller något..
jag sa till pappa "det har hänt något med mamma eller hur!?" pappa hade tårar i ögonen och det tog ett tag innan han svarade.. "ja.. det har hänt en sak med Eva.." jag frågade vad det var.. och efter ett tag så sa han "din mamma har gått bort"
jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.. blev jätte arg på något sätt..
och bad pappa gå ut ur mitt rum..
Åkte till skolan dagen efter, tyckte det kändes bäst så..
sen så tog jag dagarna som dem kom, jag och mina syskon klarade det bra tillsammans.
Jag klarade det bra med dem. förvånadsfull bra faktiskt.. kanske för att det inte kom helt plötsligt, jag hade på något sätt förväntat mig att det skulle hända enda sen jag var liten, jag har alltid varit paranoid.. som hade såna tankar..

Jag och mamma hade en jätte bra relation, vi var inte bara som familj. vi var som vänner som kunde prata om allt tillsammans. jag var hennes minsta, och vi kom alltid bäst överens.
det fanns visa stunder vi aldrig pratade, kunde vara i flera veckor men i slutet så fick jag upp hoppet om att det skulle vara perfekt mellan oss igen, och jag träffade henne varenda dag..
sist jag träffade henne åkte jag hem till henne och klippte henne och sminkade henne för skojjskull..
och när jag åkte hem kramade hon mig och sa "jag älskar dig, du är den bästa.. glöm aldrig det"
Sen hade hon gått bort i sömnen i sin säng hemma hos sig utan någon som helst förvarning

och... aa.. vet inte vad mer jag kan skriva, finns massa saker man kan skriva om henne, hon var helt fantastisk och jag ser upp till henne enormt mycket..
Och jag mår helt underbart! visst finns det stunder man tänker för mycket, men det är ju onödigt så jag försöker att låta bli och lyckas rätt bra :)
och det har funnits rykten, eller det kanske finns fortfarande.. men sånt ska man ju aldrig bry sig om så länge dem är falska.. så jag struntar i det helt enkelt :)

---

Nu vet jag inte vad jag ska göra, kanske försöka fixa msn som nu längre inte verkar funka..
jag som är så teknisk ska fixa det snarast ;)
Puss